Kom till jobbet....pratade med övertandsköterskan.....hon visste inget om att jag skulle vara sjukskriven. Trodde chefen skulle ha informerat henne redan eftersom de jobbat en och en halv timme redan....wellwell....
Vi fick börja fixa med schemat.....jag lämnade mina förslag: ledig måndag, jobba fem timmar de övriga dagarna.
Efter ett tag kom hon in och sa att lönetanten sagt att man inte fick ta bort en dag utan var tvungen att korta ner alla dagar....och att försäkringskassan bara ersätter 25%, 50% eller 75% sjukskrivning. Jag hade ju gått med på att jobba 20 timmar istället för de 17 timmar som det skulle bli när jag är halvtidssjukskriven. Detta gick alltså inte och nu skulle de ha mig att jobba 25 timmar istället! Nej vet du vad.... :(
Försökte förklara för chefen, som var lite upptagen och ofokuserad, att 20 timmar är smärtgränsen och att jag inte vågar ta risken att jobba så pass mycket mer än vad läkaren rekommenderar! Han skulle försöka få tag i en kunnig kvinna som tydligen var bortrest idag, så klarhet ang. tillåten tjänstgöringsgrad blir det inte förrän tidigast imorgon....
Men jag har kortat ner både dagen idag och imorgon, så han får säga vad han vill....
Läkarintyget kom på posten idag iaf, skönt det! Ska ta med den imorgon...
Jag, Oscar och Jens har spelat lite Guitar Hero ikväll och så har jag tvättat lite. Annars tar man det bara lugnt....som doktorn rekommenderar. :)
Jo jag tänkte på en sak när jag läste mammas blogg. Natten då Elin föddes, för 10 år sedan. När vattnet gick på eftermiddagen så hade det börjat singla lite snö ute. Vi bodde i Ersnäs och fick ringa efter mamma och pappa som skulle passa Oscar.
Nisse körde vår Ford Mondeo till Piteå lasarett och jag fick förklara för personalen hur orolig jag var för att det skulle bli lika komplicerat som med Oscar (jag infekterad och bebisen mådde dåligt så det blev akutsnitt med den följden att jag mådde skit efteråt med akut magkatarr o.s.v.) men personalen här var underbar!
Eftersom det är litet sjukhus så ringde de in barnläkare och narkospersonal framåt natten då min epidural tagit snett och jag bara hade pinvärkar. Detta snitt gjordes när jag var vaken (förra gången sov jag). Minns att narkossköterskan skällde lite skämtsamt på mig att jag kallat ut honom i snöstormen. Det var visst ett herrans väder ute.... och när jag blivit sederad så att jag inte kände pinvärkarna (varannan minut) längre så började min kropp att tokskaka! Jag låg och skrattade för att det var så pinsamt! Överkroppen kunde inte vara stilla utan darrade och skakade i ett! Samma kille förklarade för mig att det var kroppens försvar, dess sätt att slappna av efter en längre stunds spänning.
Till slut kom en liten toka ut! Sååå lik farmor och min bror Patrik! Det var första reaktionen. :)
Någon vecka senare när vi skulle åka hem var det minus 40 grader ute och så där gnistrande kall luft, blå himmel och torrt ute.
Inne på BB fick man ligga långt från fönstrena och ha persiennerna nere hela tiden för att försöka hindra liiite kyla att komma in iaf.
Vi hade en dieselbil så man var ju lite nervös för ispropp....och att ta ut lillgumman i denna kyla! Var riktigt svårt att andas för oss ute ju! Ytterdörren hemma hade is på insidan!
Och stackars mamma och pappa hade vattenskada hemma i samma veva....
Ja vilka minnen...det var ett dramatiskt väder när Elin kom till världen! :)
Nej, kanske dags för en macka? Nattis folket!
