Novembersirap!

Ja hugaligen vad seg man är dessa höstförmiddagar! Det är skitsvårt att ta sig i kragen och verkligen få något vettigt gjort! Jag kämpar med att komma mig upp ur sängen helst före nio iaf...men det är sällan jag lyckas tyvärr...

Hade mer självövervinnelse i söndags då jag faktiskt tog mig ut på en härlig höstpromenad! Även tisdag gjorde jag detta tack vare att jag jobbade förmiddag för ovanlighetens skull. Solen var fortfarande uppe på eftermiddagen då jag hunnit få i mig lunch så jag gick en runda. Blev tyvärr inte så långt som jag hoppats eftersom min dumma höft började värka igen!? :-(

Jag ringde sjukgymnasten när jag kom hem och tydligen är det nog så att muskelfästen och slemsäck där blir överansträngda så jag ska inte utsätta den för det när det gör ont... *suck* När man äntligen tar sig i kragen så säger gammelkroppen ifrån!

Jens är på sotningskurs ikväll. Jag och Oscar skulle egentligen åka till Lidköping och kolla in gymnasieskolan där, men han tyckte det var onödigt långt när han inte bestämt sig än. Nästa vecka ska han prata med syon så får vi se vartåt det bär. Tänk att min lillkille ska välja inför gymnasiet snart!!! Inte klokt ju!!

Samtidigt skönt att slippa sitta och köra den ärtsoppa som är ute nu! Ingen sikt alls och dessutom nollgradigt och halka...nej då är det inte kul att sitta vid ratten. Bättre kunna krypa ner under filten i soffan och se på Bron och True blood! :-)

Imorgon tänkte jag sluta lite tidigare så vi kan fira Jens som fyller 45. Har inte pengar till present just nu tyvärr....men det vet han, så det får bli en i efterskott. :) Mat och tårta ska vi fixa iaf!

Ha det fint därute i höstSverige!

Brabok!

Jag fick låna två böcker av Erica. Bägge var självhjälpsböcker. Den ena om att bryta ihop och komma igen och den andra var av Mia Törnblom och den var en samling av hennes alla böcker. I Mias bok hittade jag mycket matnyttigt för mig!

Jag har börjat hos en psykolog och efter två besök kan vi konstatera att min låga stresströskel beror på oro. Jag har en inneboende oro som genomsyrar mitt liv och gör att jag tål stress sämre. Oron handlar om att duga och räcka till, vara bra som jag är. Som för många andra grundar sig detta i min barndom och hur jag försökt ta ansvar för andra redan som barn. Vi behöver inte gå in mer på detta här.... Men det är skönt att veta var man kommer ifrån, så att säga, och kunna börja förstå att jag inte är konstig för att jag inte fungerar som de flesta andra.

Jag kommer inte kunna nå samma orosnivå som "de normala" har men jag kommer kunna sänka min alldeles för höga nivå ganska mycket i alla fall, enligt psykologen. Så nu börjar jobbet! :)

I Mia Törnbloms bok hittade jag rådet och tipset att börja skriva en Brabok. Det har jag gjort! Det är lite som en dagbok men jag skriver varje kväll (oftast) vad som gått mindre bra och hur jag ska förbättra det, minst tre bra saker hos mig själv under dagen (t.ex. positiv, lyhörd, empatisk etc), det jag är tacksam för just denna dag samt vad jag behöver hjälp med eller längtar efter. Det tydliggör väldigt bra många saker man går och bär på. Och att uppskatta sig själv är ju A och O även om det kan vara väldigt svårt!

Mitt nya motto är: "Jag väljer själv hur jag uppfattar mitt liv!" För precis så är det!