Vem hade kunnat ana att detta år skulle bli de stora beslutens år!?
Januari: kämpar på med yrsel och utmattning, deltidssjukskriven på tandvården i Vara.
Februari: rehabmöte som resulterar i tjänstledighet för att prova på annat arbete. Provar på att jobba på kompisens café och butik fr.o.m. 1 mars.
Mina kärleksbetygelser för min man går obesvarade och jag faller tyvärr hårt...
Mars: Trivs ypperligt på jobbet i caféet men privat sämre, kan bara prata med några få personer om detta. Yrseln har blivit bättre dock och jag har lärt mig massor om företagande och bestämmelser!
April: Tar mitt första stora beslut, att jag och Jens ska gå skilda vägar. Kan prata öppet om detta med två personer.. som jag litade på. Den ena stöttar med tillfälligt boende och den andra med förståelse och många bra råd.
Maj: Rådvill, vilsen och förvirrad. .Blir bryskt uppväckt av att den ena jag litade på, och som var mitt bollplank, gick bakom min rygg och framförde saker till mina nära som JAG skulle framfört! :-(
Blir bl.a. tvingad att hitta nytt boende samt avsluta mitt jobba på caféet, utan en krona i lön.. Känns som att livet faller samman.. Tack och lov finns min andra vän där och gör ALLT för att stötta. Ingen annan finns kvar... Familjen så långt bort... Ekonomin i botten!
Juni: Livet börjar ta form igen så sakteliga, efter en vidrig månad. Flyttar ihop med den underbaraste i Lekåsa. Får äntligen hem barnen igen! Och min underbara mamma finns alltid där för mig!
Juli-augusti: Tuffa månader av återuppbyggnad och kämpande. Får inte komma tillbaka till tandvården än.
September: Tillbaka på tandvården - tvingad upp till 100%. Kampen fortsätter. Ny chef börjar, jag krackelerar långsamt....
Oktober: Får gå ner i tid, 80%, men det är för sent. Black outer och återkommande infektioner avlöser varann.
November: Blir sjukskriven igen...utmattningen har med full kraft kommit tillbaka.
December: Ska äntligen få krama familjen från Luleå igen! Förlovar mig med min älskade Mogens och han kommer med idén att flytta tillbaka till Luleå. Oj! Nu händer det grejer! Får lägenhet direkt i Luleå, Rödkallens väg. Det är nog meningen detta. Tillbaka till grundtryggheten och börja om igen.
Slutord: Jag fick hela skulden och tog på mig den. Det var fel. Ingen är utan skuld, vi var flera som svek men jag är den enda som bett om ursäkt. Jag har sett och hoppas att jag lärt av mina fel. Men inte ett ord från de andra inblandade att de sett sina fel. Bara en utbredd tystnad och tomhet efter dem jag trodde var mina vänner. Jag hoppas kunna lära mig något av detta också men framförallt hoppas jag att jag kan lämna det bakom mig nu när året går mot sitt slut.
Välkommen 2013! Må det bli ett livgivande år med mycket kärlek och öppenhet!
