Kommunikation. (långt och filosoferande)

Är när båda parter lyssnar och försöker att känna in och se vad den andre menar och känner. En förutsättning för detta är att man när man inte förstår frågar för att få ett förtydligande. Vi människor är skapta olika, har olika uppfostran, kultur, referenser, ja bagage helt enkelt. Och detta gör ju att vi reagerar olika var och en på upplevelser, ord, tonfall, beteenden o.s.v. Våra behov ser dessutom olika ut, vi behöver och förväntar oss olika saker av omvärlden.

Ett känt missförståndsfenomen är ju det skrivna ordet. När vi skriver ett brev eller ett meddelande till någon annan så är det av yttersta vikt att betona tonfall via texten. Alltså få fram om man säger det man vill ha sagt med ett leende, om det är allvar, om man är ironisk eller liknande. Därav (tror jag) kom smileysarna till. Dessa underlättade en hel del i vår numer datoriserade värld. Men visst är det fortfarande svårt att verkligen få fram andemeningen i det man vill ha sagt via text. Kroppsspråk, mimik, ögon och tonfall i rösten spelar en oerhört stor roll i samspråket.

När man står öga mot öga med någon man känner mycket väl, kanske sedan barnsben, så är det sällan några problem för någon av personerna att förstå den andre. Även om man pratar i telefonen. Men pratar man med en bekant eller en helt okänd person så blir det genast fler missförstånd, om än de inte behöver vara stora alls. Oftare finner man sig själv stående och fundera: ”Öh, hehe, hur menar hon nu? Skojade hon eller?” och man vet inte riktigt om man ska hålla med, skratta eller se beklagande ut. Det är inte så konstigt eftersom man inte ”ser” hela personens bagage.

Skriver man via datorn t.ex. till en gammal vän sedan många år eller ett syskon, så sker det också sällan missförstånd, för då vet man hur den andre fungerar utan och innan. Man vet om det är ok att fråga den andre om igen, eller att skämta till det eller helt enkelt fråga rakt ut varför man låter sur, eller ”varför säger du så där? Vad menar du nu? ” för man har den tilliten och tryggheten i varann. Man vet att om man blir oense så spelar det ingen roll, den andre finns kvar ändå och snart är det ur världen. Man kan ju inte vara överens om allt? :)

Skriver man däremot till en person som man inte känt så länge, som inte sett /vet hela ens bagage och vice versa, då är det desto lättare att det blir lite knas ibland. Här är det ju oerhört viktigt med öppenhet och ödmjukhet men även att försöka att inte ta åt sig om något blir konstigt. Viktigt att förtydliga och reda ut saker genom att ta ett steg tillbaka för att försöka se hela bilden. Det kan vara svårt att fråga rakt ut: ”Men hallå? Vad säger du NU? ”

Nu vet ju de allra flesta att vi inte alltid är i balans. Och är man inte i balans så är det inte alltid så lätt att vara ödmjuk, tänka efter före och klara av att se helheten. Här kommer vi (äntligen?) in på mig. Som de flesta vet så small jag in i den berömda väggen 2003. Närminnet försvann, jag var ideligen sjuk, grät varje dag för att jag kände mig värdelös. Den känslan kunde komma över mig när som helst, om vi satt i bilen på väg någonstans och Jens sa något med ett annorlunda tonfall så kom tårarna direkt och jag fick en känsla av att vilja kliva ut där och då, mitt på vägen och bara trava rakt ut på åkern eller in i skogen...utan mål, bara bort.... Jag var fruktansvärt känslig för tonfall, ljud (fick stänga av radion när vi skulle prata vid middagen, annars fick jag rusande puls och panikkänsla) och ingen stresströskel alls... Efter ett par år var jag på banan igen. Det var en kamp men jag mådde äntligen bättre och slapp ta medicin. Efter detta så har jag aldrig riktigt kommit i kapp dock. Jag kan jämföra det med att mina förut fulladdade batterier tömdes helt under denna period och trots att jag mår bättre så går det aldrig att få full kapacitet i batterierna igen. Det är som att de är fyllda till tre fjärdedelar som allra mest och ständigt läckande....

Som jag beskrivit tidigare i bloggen så har det varit tokmycket sedan dess...med pappas bortgång, högskolestudier samtidigt, hälsoproblem, operation o.s.v. Och nu har det kommit ikapp mig. Det blev krisigt hemma också eftersom kommunikationen inte fungerade bl.a. Och plötsligt kände jag igen mina gamla utmattningssymtom. NEJ! Var min första tanke...vill inte.....orkar inte.... Men sen insåg jag att jag måste ta detta på allvar så det inte går överstyr. Återhämtning och fokus på problemlösningar och att ta hand om mig själv....det är det enda raka för att stoppa processen. Mitt minne sviker en del tyvärr...inte alls lika mycket som förra gången utan mer att jag tappar detaljer men kommer ihåg känslan och andemeningar. Min mage har börjat krångla, ett säkert tecken på stress...

Så nej, jag är inte i balans...och när jag sista tiden upplevt att jag blivit missförstådd i det jag skrivit och sagt, av flera personer, så känner jag sambandet med min obalans. Jag har svårt att fokusera fast jag inte vill något hellre. Jag har upptäckt att jag varit otydlig när jag uttryckt mig, fast jag har ansträngt mig för att förklara.

Det som blivit mest jobbigt är att en vän tolkat uppgifter om/av mig som att jag försöker äga, kontrollera och att jag skulle spela ett spel för egen vinnings skull. Fy fasen...det gör så ont! För de som känner mig sen länge tillbaka vet att det är så långt ifrån mig man kan komma. Jag är tyvärr väldigt konflikträdd och detta har gjort att jag blivit väldigt diplomatisk och försiktig i min kommunikation. Jag är ärlig och står för det jag säger men jag är noga med att säga saker av kärlek och omsorg. Och det är stor skillnad i HUR man säger saker. Men som tidigare nämnts kan det ändå bli fel ibland (ja ganska ofta också eftersom jag är långt ifrån ofelbar, så missförstå mig rätt) och då är det ju jätteviktigt att man reder ut det. Så att den berörda förstår och känner att jag inte menat något elakt, för det gör jag aldrig! Och att ”äga” personer, vänner, kärestor, det KAN man inte och SKA man inte. Människan är som vackrast fri för då utvecklas de och blir än vackrare. MEN respekten för varandras behov måste finnas där och man får försöka inse att det kan ta tid att bygga upp en informationsbank gemensamt. Att lära sig varandras later, olater, vad som triggar en och vad som betyder mest. Här måste jag lära mig att jag bara ÄR människa och inte kan hjälpa på alla de sätt jag vill, men jag kommer aldrig sluta försöka....

Tyvärr har en del svårt med ärlighet och jag har märkt att jag ofta ger ”för mycket” av mig själv alldeles för fort. Det har både skrämt bort människor och gett fel signaler. Jag kan ge lite FÖR mycket information och det kan vara svårt att veta vad jag menar med det, eftersom alla inte är vana vid det beteendet (alltså ett beteende där t.ex. en ganska okänd person häver ur sig lite oväntat personlig info efter mycket kort bekantskapstid, en del kan uppfatta det som lite obekvämt). Efter en del rannsakan sista dagarna så kan jag förstå att man kan misstolka det och tro att jag ”spelar ett spel” , för det måste ju ligga något bakom att denna person delar med sig av denna information? P.g.a. den allt för utbredda egoismen i världen idag, så tror ju de allra flesta att folk gör de flesta saker för egen vinnings skull, framförallt om de beter sig annorlunda.

Detta är något jag måste jobba med... men det är svårt och tar tid att ändra ett sätt att vara öppen om man levt på det viset länge. Det enda jag kan hoppas på är öppna och förstående människor omkring mig som har tid och vilja att känna in mig, kommunicera med mig och förutom förvänta sig min förståelse även ha förståelse för mig och mitt bagage... Jag gör många fel och är långt ifrån duktig på kommunikation, men jag har viljan att lära mig.

Så om du uppfattar något jag sagt, gjort eller du hört av andra att jag sagt - som negativt och du blir illa berörd, prata med mig och fråga om jag sagt detta, hur jag menade med det jag sa eller gjorde. För jag vill inte såra någon och verkligen inte på grund av missförstånd eller misshantering av ord.
Tack för att du orkade läsa så här långt...

Tillklippt!

Kortare och med kaffefärg numer. Bobfrisyr som det heter...riktigt kort baktill, betydligt friskare hår, skönt! Färgen ser inte riktigt ut så som på bilderna....solen förvillar....men ändock en idé om hur jag ser ut idag. :)

Magen har fullt upp....

Trist väder ute och inne.... regn, sol, blåsigt, regn igen....

Huvudet känns stabilare idag, känns som en hjälm som trycker runt skallen (fast egentligen inifrån?) men inte så där dunkande värkande som igår, tack o lov! Magen känns mer idag tyvärr....magkatarrkänning typ.... jag HOPPAS verkligen inte att det är min korkade patient från i måndags som smittat mig!!! (som kom på behandling trots att han legat i kräksjuka hela lördag och söndag...)

Längtar till imorgon..så jag får INTE bli sjuk....ska till frisören och bli ompysslad. :) Hon är BÄST på hårbottenmassage. Hon ska få helt fria händer med färg och frisyrklippning. Så man vet ju inte alls hur jag kommer se ut efteråt! Kanske korthårig? Kanske mörk? Kanske ljus? Hihi, spännande!

Ska en sväng till Micke & Fia snart...sen ska jag lägga mig tidigt ikväll.....


Allmäntillstånd: orolig i magen...
Humör skala 1-10: 6
Vill: få prata med Andreas.
Vill inte: Få magsjuka!!
Saknar: Bella....
Önskar: Att Örjans pappa återhämtar sig!
Ska: Lägga mig tidigt.
Borde: Vila & ringa syster.
Är: Förvirrad...
Löfte: Ta det lugnt.
Älskar: Musik!
Hatar: Ångest!
Tycker om: Vaniljmuffins...
Lyssnar på: Leo Flavum
Bäst just nu: Jens! <3

Statuslista!

Allmäntillstånd: Sprängande huvudvärk!
Humör skala 1-10: 4
Vill: Bli av med huvudvärken!
Vill inte: Krascha in i väggen igen.
Saknar: Energi
Önskar: Att Viktoria, Ammi & Andreas får känna harmoni och/eller lycka snart!
Ska: Dricka upp mitt kaffe o sen vila.
Borde: Sova
Är: Kramsjuk
Löfte: Ta hand om mig.
Älskar: Familjen & mina vänner.
Hatar: Ohälsa
Tycker om: Närhet
Lyssnar på: Afasi & Filthy
Bäst just nu: Min älskade syster!!

Sprängarbete pågår!

Fy fan vad ont i skallen jag har idag! Har sovit så illa..... haft lite på gång i skallen ett par dagar men idag var det hemskt vad det bankar och spränger.... De där hjärnspökena jobbar verkligen för glatta livet?

Min kollega, tillika handledare, skickade hem mig. Jag provade först gå på apoteket och frågade mig fram ang värktabletter. Det är ju inte helt lätt när man har både astma och känslig mage.... Men nu provade jag att köpa Eeze trots detta. Antingen är det bihålorna som spökar eller så är det migrän. Vi pulade över lite patienter till kollegan och resten skulle de ringa återbud till. Tydligen är mina ögonlock svullna idag också....enligt tandsköterskan...

Nu sitter jag hemma och känner att tabletterna kanske hjälper lite? Det är inte lika intensivt nu. Antingen funkar tabletterna eller så har de lunchrast i skallen....ska strax lägga mig en stund...

*krama*

Lägg mitt huvud i ditt knä....smek mitt hår.....låt stunden bli evig och harmonin råda.....

Det regnar och jag är så sjukt trött idag....hade så tungt att komma ur sängen imorse....saknar samtalen med Andreas....och luncherna med Pernilla....drinkarna med Bella och fnittret med min syster....

Återhämtning är ett måste.....så inte min energi tar två steg tillbaka igen....



The silence is killing me.....

Måndag!

Gomåndag!

Sommarvärme idag! Ca 20 grader och gassande sol! Synd att man måste sitta inne på jobbet hela dagen... Men skönt att kunna ta kaffepausen ute, huvudvärken jag vaknade med gav med sig lite då.... :)

Ikväll är det möte på mc-klubben, med grillning. Ska åka mc dit...äntligen! Längtat efter en tur länge nu! Bara det att mina mc-kläder är några storlekar för stora liksom... *S* Jaja, bara spänna åt så mycket man kan och gilla läget. Nytt ställ är inte det vi kan prioritera ekonomiskt just nu. Jens beställde takpannor häromdagen för 29 000:- Svettigt värre, men vad gör man? Tak måste vi ha och nu var det ändå ett väldigt bra pris. Man kan säga att vår semester är fixad....eftersom vi måste göra det själva... ;)

Tyvärr kan jag inte längre se fram emot Andreas och pojkarnas besök, då de inte har råd att komma i sommar. :( Jäkla skit, skulle vart så mysigt! Men men, det får bli en annan gång, så det så!

Nu ska jag fixa en kaffetår innan det är dags att byta om för mc-turen. Sammanfattningsvis: En riktigt bra dag! :)

Tjing!

Bakbunden

Jag återkommer till det här med att bara vara människa. Med alla begränsningar och tillkortakommanden.... Det är verkligen min akilleshäl.

Jag vill så förtvivlat mycket att mina nära och kära ska må bra, underlätta för dem och hjälpa på de sätt jag kan. Jag anser att det är det vänner är till för. Sen ska man respektera att man inte kan göra allt man vill, för det kan skapa ångest och en känsla av skuldbeläggande...även om det är det minsta man vill åstadkomma. En god vän bad mig att stå brevid och titta bara, men det är för mig lika söndrande som att stå och se på när en människa bli misshandlad. Då fick jag rådet att blunda och gå förbi.... Ännu värre! Då är man ju en del av dessa som misshandlar. Om man ser/vet vad som pågår men inte agerar.

Jag kan bara se en kompromiss, hjälp till självhjälp. Att stärka individen och på så sätt få dem på rätt köl igen, även om det kanske bara ses som konstgjord andning av en del, så är det nog ändå det som består i slutänden.

Mitt största fel är dock att jag har för lite självkänsla, lyssnar för mycket på andra. Blev tillsagd av en tredje part att inte bry mig, att sluta upp för att jag annars skulle ta ett steg för långt.
Jag stannade ju upp med det jag först ville göra, för att det skulle söndra mer, jag hittade en annan väg att gå för att hjälpa. Men den vägen var visst bara förunnad en specifik person? Jag undrar nu varför....och kan det vara så? Är det bara ämnat för EN person att hjälpa och stötta? Vem har utsett denne och är det en allmän syn eller specifikt förekommande hos densamma?

Så nu står jag här med så mycket vilja och kärlek, stående på tå, balanserande utan att veta åt vilket håll jag ska tippa. Men vet du vad.....jag ska fråga den ENDA berörda personen och sedan gå efter dennes svar. Det blir min ledstjärna...allt händer av en orsak.....

Sommarhelg! (Världen börjar få färg igen)

Här går det framåt med samarbetet. Vi målade lockpanel i torsdags och ska kanske spika upp dem idag om vädret tillåter. Jens bror Janne & Inger kom förbi på kvällen, det var länge sen sist! Vi hoppas på att kunna åka ut till deras stuga snart och hälsa på....
Fredag jobbade jag och på eftermiddagen kom Jens syster med pojkvän på fika. Första gången de var hem till oss. Det är hans halvsyster på pappans sida. Trevligt var det!

Igår solade jag men det blev på tok för hett att ligga stilla. Jens kom hem från pistolskytte och vi drack kaffe ute. Så klippte jag gräset på baksidan och ute på "bilängen", sen tog Jens över och tog de svåråtkomliga ställena nere vid ån och så...
Då gick jag in och lagade mat. Provade en färdig kryddmix för fisk. Citrusfisk, med hokifilé och i brist på potatis så gjorde jag faktiskt pommes till och det var jättegott! Till detta stekte jag broccoli och lök, kryddade med salt, vitpeppar och soya. Mums! T.o.m. A åt! Det var inte sista gången....

Igårkväll åkte vi på kaffe till Micke & Fia, trevligt att se lite annat när man vart hemma hela helgen.

Status: betydligt bättre. Världen börjar få färg igen! Jag "försöker" och även han.....ett steg i taget! :)

Rick Astley!

Ohhh snubblade över minnen från 80-talet igen! Så nu bjuder jag på lite nostalgi igen. :)
Rick Astley, minns ni honom? Den sockersöta killen med den djupa vackra rösten. Med låtar som "Never gonna give you up", "Whenever you need somebody" och " My arms keep missing you" upplevde vi härliga rytmer, mjukhetens röst och svänget så typiskt för 80-talet!

Ler stort när jag ser musikvideos med honom, i vissa av dem är han så otroligt lik min pojkvän från ungefär den tiden, Mikael. Eller vad säger ni mamma och syrran? *S*

Här kommer några av hans låtar, lyssna, se och njut! (Sååå skööön dansstil!! hihihi)

Minus en tegelsten!

Ett samtal som lyfte mig, åhh så skönt!
Jag har en nära vän som inte mår så bra...nu menar jag fysiskt och inte psykiskt....jag har haft tankarna hos denne vän (som inte vill att det ska komma ut detta om måendet) och önskat mig till mer än "människa".
Som människor är vi så ofantligt begränsade! Det gör mig ofta frustrerad att jag inte kan hjälpa eller uträtta saker bara på grund av att jag är "människa".

Förra gången vi pratade så var luften tunn hos min vän och sorgen byggde bo i mitt hjärta....hälsan var på stadig nedgång och tiden ansågs knapp för min vän. Ett besked som kändes rent fysiskt inom mig.
Efter dagens samtal känns allt så mycket bättre! Hoppet är tillbaka och lyftet av vännens själ känns i hela mig! :) Visst finns problemen kvar, allvaret, men kraften är så mycket större och livsglädjen helt fantastisk. Det glädjer mig oerhört!! *varm*

Jag blev beskriven av denne vän som en fågel i en bok som vännen läst. Den där lille fågeln som sitter intill en utstött, missförstådd och ledsen jättefågel och sympatigråter. Ja...det kan nog vara jag....jag känner med mina nära och kära...med kropp och själ. Så tydligt det blev idag! :)

Skönt med luft under våra vingar!

Granskott!

Har återkommande gånger funderat på vad granskotten kallas förutom just granskott? Har fått för mig att jag hört ett annat ord för detta... liknande "granfjutt" eller nåt? *skrattar* Fånigt problem, men när jag inte kommer på ord som finns någonstans i hjärnbarken så blir jag TOKIG!

Sökte nu på nätet men hittar bara just "granskott", att de är ätbara visste jag, men nu fick jag reda på att man kan sylta dem och att de innehåller massor med vitaminer! :) Jag snubblade även över ett annat ord för tallskott: fnattar eller struntar! Och SÅ hittar jag en sida där det står att även granskott kallas "granstrunt"! Hahaha, det var nog därifrån jag fått mina "fjuttar"! Skönt att ha det utklarat!

Dags att nanna snart....ska ju jobba imorrn...men sen är det helg o ledigt igen! :)

Antitips!

Igår såg jag och Jens en riktig skitfilm.... Minns inte vad den hette men det var med Jack Nicholson i en roll som separerad man till en kvinna som försöker sälja deras hus. De har två barn, en typ 10-årig son och en tonårsdotter. En "skurk" tar huset under belägring och håller familjen fången.
Hualigen vilken B-film! Den kvinnliga polisen som löser upp detta fall fäller den sämsta replik jag förmodligen någonsin hört: "My earrings are killing me, I'm having a bad day!" Hahahahaha, jösses så patetiskt i dessa åttiotalskläder och hennes påklistrade kaxighet! Nej du...det var en film man hade klarat sig utan!

Skulle vilja se Änglar och demoner som går på bio nu. Har tyvärr inte kommit till skott och läst Dan Browns böcker än....*skäms lite* Men OM ni ser filmen, berätta gärna om ni tycker den är sevärd!?

Jens bror Janne och hans Inger har vart på besök ikväll. Trevligt! Var så himla länge sen vi sågs....

UNDERBART att vara ledig imorgon!! Om än jag ska jobba på fredag.... Jag har ju inte riktigt fattat än att det finns ngt som heter klämdagar och att man kan söka ledigt då! *S* Efter 13 år i vården med arbete helger, röda dagar and you name it, så är ju detta en lyx! Så missförstå mig rätt, jag klagar INTE! ;)

Nej nu dags att läsa ut min bok...förövrigt en jättebra sådan....kommer en recension så småningom. Natti natti! *krama*

Are we human?

did my best to notice
when the call came down the line
up to the platform of surrender
I was brought but I was kind
and sometimes I get nervous
when I see an open door

close your eyes, clear your heart

cut the cord
are we human or are we dancer
my sign is vital, my hands are cold
and I’m on my knees looking for the answer
are we human or are we dancer

pay my respects to grace and virtue
send my condolences to good
give my regards to soul and romance
they always did the best they could
and so long to devotion, you taught me everything I know
wave good bye, wish me well

you gotta let me go
are we human or are we dancer
my sign is vital, my hands are cold
and I’m on my knees looking for the answer
are we human or are we dancer

will your system be alright
when you dream of home tonight
there is no message were receiving
let me know is your heart still beating

are we human or are we dancer
my sign is vital, my hands are cold
and I’m on my knees looking for the answer

you’ve gotta let me know
are we human or are we dancer
my sign is vital, my hands are cold
and I’m on my knees looking for the answer
are we human
or are we dancer

are we human or are we dancer
are we human or are we dancer

Att känna...

Ofta diskuteras det om att "känna" i olika former. Att man "känner" en person, att man "känner igen" en situation, att man "känner med" en medmänniska, att man "känner" hur en människa mår i det avseendet att man menar en s.k. intuitiv känsla.

Jag märker mer och tydligare med tiden att de allihop är tolkningsfrågor. Betydelsen av uttrycken skiljer sig enormt ibland.... så som det ju egentligen är gällande det allra mesta (hos oss människor).

Så mycket enklare det vore om vi var som djuren...tolkade det mesta mer konkret - liv och död, rädsla, glädje, smärta, mättnadskänsla.....mer svart och vitt men mindre risk för missförstånd. De har ju lite nyanser....tror jag iaf....

Missförstånd är nog en av de mest förgörande händelser som finns. För själen och människan....främst om inte vänskapen finns då. Äkta vänskap klarar ju sånt....intuitionen och kunskapen om den andra personen ( i den konstellationen) stannar ju upp tiden lite och sätter sakerna på plats. Vänskap ger saken tid att mogna, man handlar mer sällan överilat. Visst kan det krocka trots detta, ofta beroende på hälsa och obalans misstänker jag, men allt faller ändå på plats....

Jag kan förvarna lite.... jag är inte i balans att orka göra mig förstådd just nu...jag önskar ni kan känna in mig...vet att mamma och systeryster redan gjort det...*tack*
Om ni inte orkar just nu....vet att mina närmsta vänner försöker finna balans också....så ge det tid. Andas, ta en sak i taget. Vi har hela livet på oss och jag finns kvar här....

Kan vi?

Jag kan – kan du?
se stormen i ditt öga
se röda rosor falna
och forna känslor dö?

Jag kan – kan du?
få himlarna att rämna
att droppa ner sin väta
och skrika ut sin sorg?

Jag kan –kan du?
Höra ljuden öka
från dina andetag
när glädjen ebbar ur?

Jag kan – kan du?
få ögonen att mojna
se livet väckas upp
och ändra svart till grått?

Du kan – kan jag?
övervinna rädslan
av brustna livslöften
och vända de till hopp?

Av: Jag -08

Where did he go??

My angel flew away.... and all became silent...

Sol....dans- och sånguppvisning av en älskad dotter....samtal av en öm moder....middag hos goda vänner....lite melankoli men det finns mycket att glädja sig åt. :)

I believe....

I believe you can't control or choose your sexuality
I believe that trust is more important than monogamy
I believe your most attractive features are your heart and soul
I believe that family is worth more than money or gold
I believe the struggle for financial freedom is unfair
I believe the only ones who disagree are millionaires

I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye

Järnspikar!

Har nu varit på halvårskontroll hos farbror doktorn. Som han uttryckte det så var alla prover toppen (B12, kalcium, kolesterol, blodsocker etc) utom järn och blodvärde som var låga. Järnet ska vara 8 men var 5, blodvärdet (som sjunkit sist till 120) hade sjunkit ytterligare till 115.
KAN ju faktiskt vara en bidragande orsak till min obalans i humör och ork....skönt att ha något att ta på.
Han berättade också att hormoner ändras efter en sån här viktnedgång. Detta för att hormonerna annars är instängda i fettet och nu släppts fria. Så man blir lättare gravid och jag tror nog att de allra flesta av er VET hur hormonerna även kan påverka måendet och humöret.

Jag berättade att jag mår bra fysiskt, förutom tröttheten, men att jag känner igen utmattningssymtomen från förr. Jag sa också att det inte handlar om tankar angående kroppen efter operationen utan om att jag har svårt och tufft med att hantera vardagen. Han erbjöd mig kontakt med deras psykolog. Bra! Hon ska kontakta mig. :)

I övrigt umgicks jag med underbara Ammi och fantastiska Andreas och hans charmiga söner! :) Kunde inte haft det bättre. Har laddat positiva energier och slappnat av..... harmonikvoten är påfylld. :) TACK för att ni tycker om och accepterar mig för den jag är!! *kärlek*

Nu ska jag bara försöka orka jobba med att få Jens att förstå att jag inte är frisk....att det INTE är konstigt att jag är trött. Även om man skulle räkna bort allt som hänt sista åren (utmattning, kämpiga högskolestudier, pappas sjukdom och bortgång, nytt krävande jobb) så skulle fortfarande magoperationen finnas kvar och enbart DEN skulle räcka för att förklara tröttheten och orkeslösheten som kommer och går. Energiintaget är ju otroligt mycket mindre nu, kroppen är i stress o.s.v. Så nej...det ÄR inte konstigt....

Känns jätteskönt att jag har släkten och vännerna som stöttar så bra! *tacksam*

Så åter till järnet....ska börja ta järn varje dag. kanske man skulle koka soppa på en spik? ;)

-Liten Jag-

Jag känner mig
som ett embryo
i denna
gigantiska värld

Som en snöflinga
i stormens öga

Ta tag i mig
håll mig hårt!

Låt mig inte
slitas ut
i periferin
eller in i
vuxenvärlden

Håll mig fast
och släpp mig
aldrig!

Vårträd

Var tvungen att ta kort på det vackra trädet utanför jobbet.....det bara stod där och bedårade när jag kom ut....hade bara mobilen att ta med men helt ok ändå tycker jag. :)

Godnatt alla härliga människor! *gruppkram*

Underbara genomvibrerande röst....

Solen har strålat hela dagen. Känslan är melankolisk inom.....men stabilt....för nu....
Pausknappen är intryckt.

Jobbar bara imorgon, sedan bär det av till hufvudstaden för halvårskontroll hos farbror doktorn. Får tillbringa torsdag & fredag med Ammi & Andreas. *tacksam* Ska bli en själalisa....

Just nu njuter jag av musik i alla dess former.... Den här killen har ju en röst utan dess like...

Godnatt!

Ville bara kika in en snabbis och meddela att jag är väldans trött....men lever helt ok...ska nanna alldeles strax....
Blivit övervakad på jobbet för första gången av många närmsta månaderna.. :( (kallas visst handledning) Fruktansvärt jobbigt....man funkar ju inte liksom.....

Kram o hej!

Positiv energi!

Turkiet, del 3.

Ja trots dåligt energiflöde och tystnad i hemmet vrå så ska jag försöka hitta energi i minnena från vår härliga resa. Här kommer del 3:

Vad hände mer på semestern då? Ja kvällstid var det först barnshower från halv åtta. Där shakade 2-åriga William loss rejält, varje kväll! :) Snacka om partyanimal! *hihihi* Det var Lollo & Bernie och sen Minidisco.
Vi vuxna spelade lite biljard (Jens, Patrik, jag och barnen) samt lite pingis.

Sen provade vi lite drinkar i Limebaren och njöt av showen som var bl.a. ABBA, Radio hits etc. Knepigt nog var det bara syrran & hennes man som tänkte på sitt lilla barns öron... var hur många bebisar som helst i detta MYCKET höga skrålande utan hörselskydd? Märkligt...



Ska iväg nu och hämta Elin på kulturskoleläger. Återkommer med fortsättning sen! Tjing!

Tebax!
Angående shopping i Turkiet kan jag säga: pruta, pruta pruta.... Vi fick lära oss att om försäljaren blir sur efter köpet är klart så har man gjort en bra deal! :) Men åh så grymt svårt det är att pruta!! Typiskt svenskt tror jag....att vi känner oss pinsamma.... Sen blir man mäkta irriterad på att alla turkar pratar tyska med en! *dubbelsuck*
Det var inte lika billigt som vi trodde, men rätt ok priser iaf.

Manavgat: Ett ställe lite norr om Side. Billigare shopping, mer genuint turkiskt och inte riktigt lika mycket turister... Vi åkte hit på en stor marknad en dag när det regnade lite. Vi hade ändå tur för det var uppehåll nästan hela tiden. Vi saknade det ytterst lokala med marknaden, så som grönsaker, frukt och annat. Mest stötte vi på de vanliga klädnasarna. Vi tog en liten fikapaus, där vi drack det lokala ölet Efes, läsk och jag tog en cappuccino. Fin utsikt över Manavgatfloden där träbåtar gled förbi på det gröna vattnet. Servitören plockade lite Manavgatfrukt som vi fick smaka också. Det var mer som stora bär, ganska likt björnbär men utan alla kärnor. Gott! :)

Har jag glömt något viktigt? Sammanfattningsvis var detta den absolut bästa idé min mamma kommit med någonsin! Tusen miljoner tack för vår gemensamma upplevelse och njutning! *megakramar mamsen*

Kommer lite bilder senare ikväll när servern vill samarbeta lite bättre... ;) Kram!

Poolen by night...

Fikastunden vid Manavgatfloden. :)

Ändhållplatsen?

Öhhh....va?!?

Hade tänkt fortsätta med Turkiethistorien men nu gick då lusten och luften ur mig...

Jag klev upp ungefär tjugo över sju imorse för att skjutsa Elin till bussen. Hon är på kulturskoleläger över natten. Var sååå trött när jag klev upp och när jag kom hem fick jag bara i mig en tredjedels macka innan jag la mig i sängen en stund till.
Då kommer Jens upp och säger överdrivet förvånat: La du dig igen!?!
Ja? svarade jag, är det så konstigt? Ja det tyckte han eftersom jag hade klarat mig "så bra" under semestern i Turkiet? (han har alltid haft så svårt för att jag är morgontrött och p.g.a. utbrändheten 2003 har dåliga batterier)

Nåja, jag bestämde mig för att inte bry mig om hans kommentar och somnade lite. Sen efter en dryg timme, strax innan halv elva, klev jag upp.
Han var fortfarande lika "förvånad" och ifrågasatte min trötthet. Började diskutera hur jag kunde vara så trött nu när jag inte var det i Turkiet? Herregud.....*suck* Jag VAR ju trött där med, sov ju middag var o varannan dag (antingen i sängen eller i solstolen), men det minns han tydligen inte? Som vanligt gick det inte att diskutera ens, han förstod inte varför jag tyckte det var en konstig fråga. När jag frågade varför det var så konstigt och hemskt att jag var trött, så la han ner det direkt med kommentaren att han har ju alltid fel ändå.... Jösses!

Har förstått på mamma i hennes blogg och på syrrans kommentar att även de är trötta och slut efter resan, så jag ÄR inte konstig! Jag blir bara så ledsen och trött på att behöva försvara det om och om igen under alla år av vårt förhållande.... varför vill han ändra på mig???

Turkiet del 3 kommer när luften är tillbaka igen....

Turkiet, del 2.

Här kommer del två av Turkietvistelsen. Kanske inte i perfekt tidsordning men ändock...

Dag 2 bestämde vi oss för att gå på hammam, turkiskt bad. Jag ,Jens, Patrik och Viktoria. Peeling av hela kroppen samt foambath. Underbart!! Patrik köpte till en rejäl massage också.
Jag var länge i valet och kvalet om jag skulle gå på hammam eller inte eftersom jag hade feber och jätteont i halsen. Mådde lite bättre på eftermiddagen så jag gjorde det iaf. Och efter det vände det och febern försvann och så småningom även halsontet! :)

Vädret: Mestadels sol, ganska blåsigt de flesta dagarna och regn ungefär en och en halv dag, då var det ganska kallt faktiskt... Bästa dagarna vädermässigt var nog söndag och onsdag. Då kunde vi pressa vid poolen och vid havet. :)

Utflykter: Gjorde vi genom att gå till huvudvägen och ta en Dolmus. Dolmus är en liten buss som fungerar som lokaltrafik kan man säga. Gick en ungefär var 10:e minut och de knödde in bra mycket folk i dem.. *S* Vi som var 12 st i sällskapet fick ofta vänta ett par bussar innan vi rymdes. 2,5 lira per person betalade vi både på vår tur till Side och till Manavgat. Taxi provade vi någon enstaka gång och där kunde man förhandla med priset lite. :)

Side: Fredag en kortis och sen hela lördagen. Vi klev av på ändhållplatsen och där kunde man välja mellan att gå in till centrum eller ta ett litet tåg som kostade en slant. Här ser ni tåget, promenadstråket & den gamla teatern i bakgrunden:


Vi besökte här turkiska Ullared! *skrattar* Ja det är faktiskt sant! Och det visade sig sen att han var billigast... :)


I Side blev det en hel del shopping. jag köpte två par jeans som de fållade upp och sen blev det lunch (hemskt dyr tyvärr).
Vi åt bl.a. kebab tillagade i lerkrukor, dessa krukor slogs sönder för att komma åt maten när de skulle servera. Annorlunda, kul och gott.


Underbart väder hela dagen! Elingumman blev dålig efter maten så när vi andra fortsatte shoppandet så gick mormor och Elin och satte sig på ett café (med Patrik) och vilade i skuggan. Tack och lov gick hennes magonda över!

Jag och Jens blev lurade hos en frisör/barberare. Inte så att vi inte klarade oss utan de pengarna men de tog alldeles för mycket betalt för att raka och klippa Jens och fixa mina ögonbryn och ansiktshår. SHIT vad det brände i mitt ansikte efteråt! Jag var röd och öm efter att han ryckt hår med hjälp av sytråd. När de dessutom vägrade säga hur mycket mer det skulle kosta (förutom rakningen av Jens) så blev jag skitarg när vi skulle betala. Vi fick ner priset från 80 lira till 60 iaf. Men jag kokade på väg därifrån.... :(

Jag och Jens tog en öl på busstationen medan vi väntade på de andra som fastnat lite i affärerna... det är jag i rött linne och svart keps... ;)


Såja, det får vara allt för idag....fortsätter senare... ;) Tjing!

Turkiet, del 1.

Onsdagmorgon tidigt som tusan (ca 5:20) var vi på flygplatsen och hade ställt bilen på långtidsparkeringen.
Min bror Patrik mötte upp oss, han hade Oscar & Elin bredvid sig på sin stolsrad och jag, Jens & Alexander satt raden bakom i flygplanet. Efter 3,5 timmar landade vi i Antalya.

En helt annan luft! Varmare vindar, ca 20 grader varmt och dofter från Turkiets annorlunda natur och kultur. Härligt!

Dags att leta reda på bussen.....den tog ungefär en timme till hotellet utanför Side. Såå fiiint hotell! Sunwing Resort & Spa. Nytt, fräscht och vackert! :)
Nu väntade en hel eftermiddag och kväll på egen hand eftersom mamma och syrrans familj inte skulle komma med Luleåflyget förrän mitt i natten.

Vi installerade oss i våra tvårumslägenheter (med ordentlig köksutrustning), njöt av utsikten från balkongen, och gick sedan en tur runt hotellet och ner till stranden. På Beachcluben köpte vi oss lite mat, kebab bl.a., och slappade till ljudet av vågorna och doften av saltvattnet i Medelhavet. :)

En lugn och skön dag i solen.... Espresso, kaffe latte, turkiskt kaffe (som att dricka dy -urk!) och en GRATIS mojito i Lime-baren på hotellet. :) Barnen testade poolen för första gången.

Middag blev det i Fino-restaurangen, turkisk buffé! Mycket spännande mat som exempelvis vinbladsdolmar, köfte, soppa, olika meze (smårätter), sallader och en MASSA turkiska efterrätter! De flesta efterrätterna var ruskigt söta men åh så roligt att få prova allt detta! *glad*

Kan lova att vi somnade gott denna kväll... ;)

Väcktes torsdagmorgon av klockan men hann bara upp och ta på mig lite så knackade det på dörren. Med håret på ände så öppnade jag och där stod resten av familjen!! mamma, syrran, Örjan, Simon, Linnéa och lille William! KRAMKALAS! Underbart att få ses igen!! De flesta av dem bara gapade, nästan chockade av att se "nya" jag efter viktminskningen! *skrattar*

Efter ett tjatter, skrattande, kramande och diverse annat så var det dags att fixa till sig och mötas upp på frukostbuffén. Ja herregud....hungrig är det MINSTA vi har varit denna semester! *hahahaha*

Här kommer en balkongbild. Jag avslutar för idag och återkommer med del 2 imorgon. :)
*stor kram* på er alla!

Tack mamma!!

För att du gjorde detta möjligt!! *kärlek*

Nu är vi hemma från vår Turkietresa. Stupade i säng 04:18 inatt...*seeeg*
Vi har haft en underbar vecka med släkten på ett härligt hotell utanför Side!
Två dagars regn men annars toppen! God mat, sol, bad, turkiskt bad, marknad m.m.
Återkommer med utförligare rapport senare, är lite seg just nu. Ska packa upp och sen in och handla mat.

Tjing!