Ja nu tänker jag på kronprinsessan och hennes Daniel som nu ÄNTLIGEN fått förlova sig! Jag måste bara få filosofera lite över det... (kanske man kan glömma kräkeländet för en stund?)
Det är tydligen historiskt en stor händelse av flera orsaker. Två av dem är att
1) det är första gången en "man av folket" som det så fint (?) heter ska bli prins & hertig! Lite sagolikt är det ju ändå över det? Disney goes Swedish! :)
2) Det är mer än 400 år sedan en svensk blivande regent ska gifta sig med en svensk. Öhh...WHAT? Vad kan detta bero på då? Reser de så mycket att de inte hinner träffa alla charmiga svenskar? Eller är det finare att vara från ett annat land enligt kungahuset? Nja, vad det än må bero på så hoppas jag med hela hjärtat att detta är kärlek det handlar om! Men det tror jag faktiskt....
I sju år har Daniel klarat av att leva i ett s.k. förhållande med Viktoria och "skött sig". D.v.s. inte kastat saker på fotografer, brutit ihop eller på annat sätt skämt ut kungahuset. Vad skönt! Det borde ju verkligen betyda något....
Jätteroligt att de nu ska få varandra samtidigt som det känns lite hemskt att ena parten måste bli "godkänd"? Känns lite medeltid...eller som en annan kultur. Fast det är det ju egentligen? Kungahuset har sin egen kultur eftersom de lever på ett annat sätt än vi andra "svenskar av folket". De har andra (eller i alla fall fler) regler och etiketter att följa..... Fast Daniel borde ju veta vid det här laget vad han ger sig in i? Här återgår mina tankar till en sångfylld Disneyfilm. Kärleken övervinner ALLT! Han är beredd att försaka sååå mycket för sin älskade, hur romantiskt är inte DET?
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar