För min egen skull!

Godmorgon!

Fick en annorlunda kommentar i min blogg på en annan sajt. En person som inte mår så bra psykiskt och som tydligen dessutom druckit för mycket.... Men det väcker lite av en diskussion som jag tycker är viktig. Här kommer kommentaren:

"Förlåt sanna men ja kör med raka rör, halften av de människorna du pratar om fattar hja inte ett smack, ikaså din inleveklese i diyt nya jobb ja menat´r men fan bry sig in dy haft fkuoruskackning på nåm skola så tror ja inte ånag bryr sig visst de e ditt liv fin verkghet. scjh ja e br full dum förlåt."

Min första reaktion är förvåning. Hmm...vad har tagit åt personen? Vad håller denne på med? Men jag känner ganska snart att det här handlar inte om mig, det handlar om personens mående och att det av någon anledning känns skönt för denne att nedvärdera någon annan. Kanske även lite avundsjuka, men det vet jag ju inte.

Min andra reaktion: lite magknip, för jag kan inte låta bli att ta åt mig. Inte för att jag skriver dagbok, för det gör jag för min egen skull, för att få ur mig, kunna se tillbaka på mina upplevelser, tankar och känslor. Utan för att personen i fråga av någon anledning tycker sig ha rätt att trampa på mig? Det gör mig lite ledsen. Men jag fortsätter att resonera med mig själv, för jag vet ju att detta är inte MIG i centrum, utan den andres psyke. Jag tvingar ingen att läsa mina dagböcker. Det är fullt frivilligt och tycker man att det är ren skit (vilket faktiskt är helt fritt och tillåtet) så behöver man ju inte läsa? Så enkelt är det ju! Tänk att en del har så svårt att se det enkla i livet....

(Sen vet ni som känner mig att det här känns fysiskt i mig, men jag fortsätter att tänka realistiskt så ni behöver inte oroa er! *kärlek*)