Dipp....

...usch fick en rejäl dipp idag....efter en skogspromenad håller den tyvärr fortfarande greppet....

Första tecknet var att jag blev så rastlös i själen.....orolig....och hade noll tålamod med barnen efter middagen. :(
Sen kom humördippen....jag kände tårarna bränna bakom ögonen....helt utan (en till synes) anledning?

Visst, det har varit en stressig dag på jobbet, jag är trött. Hemma är det väl inte värre än vanligt iaf. Men vi har knappt pratat alls på hela veckan..... Han har sina mål och är ute och jobbar mot dem. prioriterar det före allt annat....han skjutsar barnen hit och dit och när han väl är inne så är han vaken max en timme och då ser han motorsport. :( Själv kommer jag hem sent från jobbet, diskar efter maten, fixar tvätt och sen dör jag...oftast framför datorn, men även i sängen med en bok. Men vi bråkar ju inte just nu iaf? Problemet är att jag inte orkar röja skog för att kunna umgås med honom.....

Känns inte som om detta skulle vara en grundorsak....men det är klart...det har runnit mycket vatten under bron....

Just nu skulle jag vilja försvinna, bort en vecka eller två, bort dit ingen vet vart jag är....bara ligga på en säng och sova, gråta, läsa, tänka...... Hade vart bra med en personlig assistent som kunde fixa mat emellanåt....och kanske klappa mig över håret... Men hur skulle detta vara möjligt?? Man har ju ett jobb att sköta....en familj att ta hand om......