Tillbakahållen?

Idag var en sån där morgon när man vaknar flera gånger men hjärnan vill liksom stänga ner lika fort igen?
Egentligen är man utsövd, kroppen vill kliva upp i solljuset, men av någon anledning somnar om inom sekunder och har sååå svårt att ta sig upp. Som att sängen är av sirap, eller kvicksand...eller att drömväsendena håller en kvar i sina klor....drar en tillbaka in i sömnriket igen...

Så här kan det bli när jag sover för länge har jag märkt. Men nu när kroppen för tredje gången stretade sig uppåt och lyckades besegra hjärnan (genom att vika täcket åt sidan och låta benen falla över sängkanten) så var klockan strax innan 10:00. Det är ju inte så sent, inte i min värld...