Kommunikation = Kärlek!

Ja jag är nödgad att faktiskt påstå just det! För hur äkta är inte vänskap när sanningen kan både ges och mottas? Hur fungerar ett äktenskap/förhållande utan kommunikation? Ganska tänkvärt faktiskt...
När kärlek till ens nästa är sann så vågar man säga hur vacker denna person är, hur intelligent och kreativ han/hon är. Men man vågar även säga de där obekväma sakerna, för man vet att vännen tar det precis för vad det är. Omsorg och kärleksfullhet. För man vill ju sina närmsta deras allra bästa. Se och känna att de mår bra, att de blommar ut och blir sitt yttersta Jag.

Den här tanken började spira när jag läste en väns blogg. Jag fick t.o.m. tillåtelse att "stjäla" några citat om ord, som hon hittat.

"Ett ord för mycket i ett känsligt läge kan ändra ditt liv."

"Vackra och vänliga ord är för kvinnan som en kär gåva, som hon tar fram och fröjdar sig åt när hon är ensam. De förnyar hennes kärlek, de skänker henne ökad livsglädje och hon ser sitt jag lysa av dem som ädelstenar lyser upp hennes yttre."

"Sanna ord är inte alltid vackra, vackra ord är inte alltid sanna."

Visst innehåller dessa citat en del av svaren till så många frågor? Om vi alla försökte ha dessa klokheter inom hos, bära dem med oss, så tror jag att vi skulle underlätta för oss själva men även för andra. Mittencitatet tror jag gäller ganska bra även för män....

Ha en alldeles underbar söndag mina vänner! *kram*