Har ni haft en sån där känsla av tomhet någongång? När man sitter bredvid andra människor, hör dem prata men känner sig avskärmad? Bubblan kring ens egna JAG är utökad på någotvis. Den egna sfären tar mer plats och saker tar längre tid och känns lite oviktigare. Man kan ändå delta i ett samtal och le men det känns liksom inte äkta hela vägen?
Där är jag idag.....som att luften gått ur....tycker att Jens är kort och känslokall, men kanske är det inte så? Kanske är det jag som tolkar saker fel? Eller är det närvaron av barnens pappa som får honom sån? Ja kanske det är något helt annat som påverkar honom eller så har jag helt enkelt fel. Jag vet inte.... Jag vet bara att jag har ett ökat närhetsbehov idag men att jag inte kommer att få det tillgodosett. Ilandsproblem? Ja förmodligen....och jag vet att jag överlever i allafall, men lite torrare och kallare inombords.
Solen skiner men det är kallt och blåsigt. Kanske jag och Elin ska ta en skogspromenad senare, vi får se. Nu ska jag lägga mig och läsa en stund, eventuellt vila...
Det kommer bättre dagar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar