Nu är vi igång med patienter på kliniken och det är så kul! Förvirrat i huvudet när det är mycket att hålla reda på (nya datasystemet, vart alla saker finns o.s.v.) så nattsömnen har blivit lidande... hoppas det värsta är över nu. Har förstått på mina kollegor att de har det likadant, helt slut på dagen men kan inte sova på natten, så visst är det stressrelaterat. Nåja, nu kan det bara bli bättre. :)
Gjutningen av carportgolvet verkar bli ännu mer senarelagt...de bara skjuter upp det hela tiden... :( Nu är det minusgrader och då går det inte tydligen...men vi kan ju inte vänta hela vintern bara för att DE inte haft tid?? Jens är lite uppgiven.... på tal om Jens så fyllde han ju år i onsdags! :) Hipp hipp hurra! Jag bjöd familjen på thairestaurang och så fick han lite presenter. Tack alla som uppvaktat honom!
Vi har sorg mitt i allt detta..... barnens faster Anna-Lena har slutligen gett upp kampen mot cancern. Känns helt overkligt att hon är borta! Sista halvåret skulle hon inte ha klarat egentligen enligt läkarna, det var ren envishet. Skönt samtidigt för hennes skull, att slippa kämpa mer och lida så som hon ändå gjorde det sista, när kroppen la av mer och mer. Tänker så på hennes man och barn.....
Livet är verkligen oförutsägbart.
Ta hand om varandra där ute! *kärlek*

2 kommentarer:
Tråkigt för AnnaLenas familj,men nu slipper hon ju lida.
Hoppas det löser sig med allt nytt på jobbet för dig u.Säkert spännande också!!!
Kram!
Ja det är mycket som händer i livet. Både roliga o sorgliga saker... Tänker också på Pralle o pojkarna... :(
Kramar till er alla!
Skicka en kommentar